När jag var yngre (15-16, sååå länge sedan) så kändes det alltid som jag sovit bort dagen när jag vaknade runt elva (erkännande: har faktiskt aldrig sovit till tre). Typ ångest light. Det kändes som jag missade livet genom att sova bort det.
Nu missar jag inte livet när jag sover till elva. Har för mycket att göra, och dessa saker försvinner inte av att man sover. Men det är otroligt skönt att sova så länge. Ångest? Inte här inte!
xxx Sara
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar