Helt plötsligt blev jag riktigt sugen på ett äpple. Och inte vilket äpple som helst. Utan "Tysklands största äpple" (citerar fritt från boken Tysk höst. Lästips!) Ett saftigt, glansigt, glädjegrönt äpple med nästan lite syrligt fruktkött. Och vattenstänk på skalet. Det skulle vara riktigt gott.
(Problemet är bara att jag, så fort jag skulle sätta tänderna i det, skulle bli irriterad på allt fruktkött som fastnade i tänderna. Nej, denna längtan gör sig bättre som dröm än något annat.)
Men ett äpple som på bilden vore faktiskt inte helt dumt.
1 kommentar:
Haha, många saker man längtar efter är bäst när man längtar efter dem... =) och många saker är så underbara just eftersom man har längtat efter dem...
Skicka en kommentar