En jämställd poet.

Här om dagen var jag trött och tog mig tid att ha lite tråkigt. Det vill säga jag gjorde ingenting. Som vanligt, när jag gör ingenting, börjar tankarna vandra iväg med mig.

Vi (mina tankar och jag) vandrade dock inte så långt, utan vi slog oss ner vid en diktbok jag hade som ung (eftersom jag fortfarande är ung måste jag i rättvisans namn säga yngre, det är mer korrekt). (här vill jag göra en konstpaus och be om ursäkt för den långa meningen).

I vilket fall som helst, vi stannade inte så länge vid mina egenskrivna dikter, utan kom istället till mina favoritpoeter.

Jag kom fram till att jag, som läsare, är väldigt jämställd. I min poesibok Levande svensk poesi, med dikter från en period över 600 år, finns det en fasligt massa gubbar (och några få kvinnor). Trotts det ojämna könsfördelningen så är mina favorit poeter oftast kvinnor.

Intressant. Undra varför det är så.

Kan dels bero på att jag älskar deras sätt att uttrycka sig, dels att jag håller mig till de poeter jag gillar och läser inte så ofta någon "ny" (om man kan kalla en 1800-tals poet för ny).

Mina favoritpoeter (jag har hela listan!);

- Solveig von Schoultz. Hon är grym. Hon kunde verkligen konsten att skriva en dikt. Tyvärr kan jag inte citera henne, hon har inte varit död tillräckligt länge än. Läs; Hjärtat.

- Elisabeth Hermodsson. Egentligen är jag inte förtjust i alla hennes dikter. Men hon har skrivit den bästa. Därför hamnar hon på listan. Läs; Vanlig dag.

- Frödig. Såklart. Gubben var ett geni.

- Nils Ferlin. Kanske inte min personliga favorit. Men iaf, han är tillräcklig bra för att vara med på listan.

Du ser. Jag är imponerande jämställd. Även om jag skrev dit Ferlin för att jag ville ha två var av samma kön. Som om könet skulle vara det viktiga.

xxx. Sara Bornold