I hettan skiter man i vilket...

Italien, 6 juli 2010, Pompeji - Herculaneum - Pompeji

Arkeologer är inte intresserade av turister.
Vi är ett nödvändigt ont för att dra in pengar.

På morgonen blev det ett besök i Pompeji igen. Så fort de öppnade. Det blev lite tempel och a

nnat innan vi var tvungna att gå till ett bageri (aktivt

då på 70-talet efter Kristus) för en privat visning med guide. Där var det fel på DVD spelaren. Så vi fick vänta. Värmen steg snabbt till långt över 30. Bland stenruiner är det en plåga.

Efter omkring 40 minuters försening så kunde de äntligen öppna. Vi var de enda som skulle gå visningen (de gör inte reklam om att man kan gå på visning i de avstängda områdena som håller på att grävas ut). Då visar det sig att man måste köpa biljetter i entrén, och kan inte göra det till dem. Vi får helt enkelt komma tillbaka till 14.30 visningen (istället för 10.30).

Så vi drog till Herculaneum.

Herculaneum är en mindre stad än Pompeji som också förstördes under Vesuvius utbrott år 79. Hamnstaden var däremot rikare än Pompeji, döpt

efter Herkules. I ett båthus hittades ett stort antal skelett efter omkring 200 personer som samlats för att komma undan lavan, och troligtvis väntat på en båt för evakuering.

Sedan var det snabbt tillbaka till Pompeji för att se den svåråtkomliga visningen. Tillsammans med mig och mitt sällskap var vi fyra plus guide (Pompeji besöks årligen av omkring en miljon turister). Guiden erkände själv att det är få som kommer eftersom de inte tar betalt vid stället och inte gör mycket till reklam om det vid entrén.

På kvällen var det äntligen vila vid hotellet och sedan en god middag. Nog att det blev mycket läsk och sötsaker på resan, trots det gick jag ner ett kilo på grund av värmen och att vi dagligen gick i flera timmar.

xxx. Sara