Äsch

Nu skiter jag i det här. Med Italien alltså. Jag gjorde en fotobok istället, så det finns ingen anledning att berätta om resan här. Nu har jag text och minnen samlade på ett annat ställe. Mycket bättre.

Även om det har sina begränsningar. Att skriva ner minnen. För om tio år är det de nedskrivna berättelserna jag kommer att komma ihåg, inte det andra. Det som inte fick plats i berättelsen. Guldstunderna som man vill behålla, minnas och gömma, men som inte värderas in i texten. Då kameran inte var med.

Som att fika för 55 euro mitt i natten på en restaurang med livemusik. Som att skratta ikapp utan någon egentlig orsak.

En fotobok med bara text går ju inte. Ibland får man nöja sig med det man har. Det är bra nog. Ibland till och med bättre än det man drömmer om.

xxx. Sara