Det kliar, det kittlar det rinner från mitt vänstra öga. Det är hur rött som helst. Det känns som det håller på att förvandlas till hulken. Och det värsta av allt; det vill att jag kliar och när jag väl gör det så blir det värre!
Usch och fy och blä!
Samtidigt så känns det som livet rinner i från mig. Där ute är det underbart vårigt väder, här inne är det plugg, plugg och plugg.
Jag vill ut. Jag vill gå promenad med Gurka. Nu.
Men det går inte.
xxx. Sara
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar