Mystiskt.

Något är skumt. Helt plötsligt har jag 20 unika besökare på en dag. Och den här gången är det inte jag som springer runt och går in på min blogg från massa olika datorer. 20 unika besökare. Det är mycket för att vara den här bloggen. Med tanke på hur ofta jag uppdaterar så är det konstigt.

För att citera Lifehouse: "Am I ever going to find out"?

Med största sannolikhet inte. Jag kanske har blivit googlad. Bloggen är en av de första sakerna som kommer upp då (så klart har jag Googlat mitt eget namn!), min c-uppsats den andra. Borde egentligen vara tvärtom då c-uppsats är något mer seriöst. Men den tjänsten tillhandahåller inte "the google company", som de gör med blogspot.com.

Nog med svammel. Hoppas sidan blev läst också. Alltid kan man hitta något trevligt.

Bilden har över huvudtaget ingenting med artikeln att göra.

Underbara träningsvärk.

Var och tränade igår. Träningsvärk idag.

Underbart!

Fika.

Det finns inte mycket som går upp mot en härlig kopp te! utom möjligt viss gott sällskap, eller en god bok till téet!

Bara så ni vet.

xxx. Sara

Veckan i siffror (eller vikten av värdelöst vetande).

Antal tänkta träningspass förra veckan: 3

Antal bra ursäkter: 2 (det bättras!)

Antal missade House avsnitt: 0

Antal missade Allå Allå emliga armen (runt 12 i tv4, så kul!) 1 (av 4)

Antal sedda Scrubs avsnitt: 3, också väldigt kul!

Dessutom; den som inte var förbi jobbet idag missade en härlig jag utklädd till Batman! Vem får roa sig så på sitt jobb på en skala ;) hi, hi

Så var det två månader till jul...

Jippi! Snart dags för julpynt och julmusik!

Nytt för i år är att jag redan (i Oktober!) hittat vilka kläder jag vill ha på nyårsafton. Hur kul är inte det på en skala? Jag brukar bestämma det ungefär samma dag, eller några dagar innan. Inte över två månader i förväg!

Jag vet inte ens vad jag ska göra på nyårsafton, det bestämmer jag också veckan mellan jul och nyår. Men nu har jag hittat en supersnygg sak jag bara "måste" ha. Ni får vänta till nyår innan ni ser det ;) hi, hi (om du nu bryr dig... ha, ha!). I'm gonna look like heaven (jag vet, det lät drygt, men vaddå, anti jante säger jag bara!).

xxx. Sara

Det är tanken som räknas...

Antal tänkta träningspass förra veckan: 3
Antal bra ursäkter: 3
Antal pluggfria dagar: 1
Antal dagar med dåligt samvete: 1 (men det beror mest på att jag inte lyckats lästa så mycket som jag ville tidigare dagar).
Antal utlästa böcker: 1
Antal missade House avsnitt: 0

xxx. Sara

If I ever leave this world alive.

Åkte hem från Gurkan idag (Londonkompis, se inlägget Let's stay up all night) efter att ha sett P.S. I Love You (mycket bra film, rekommenderas varmt). Började fundera på saker och ting.

Som livet. Som kramar.

Kom att fundera på en gång för länge sedan, vid tvåan på gymnasiet...

Jag hade precis fått reda på att jag fått IG i alla (!) tre delar av nationella provet i Engelska B (men det är en välbevarad hemlis, fick ju G endå tack vara övriga arbetet under terminen). Det kom verkligen som en smäll i ansiktet och gjorde mig rätt så ledsen på den tiden. Språk är inte något jag har lätt för, utan måste kämpa i för att få G, i alla fall då.

Så direkt efter skolan skulle jag på körövning. Kom dit lite ledsen men gjorde mitt bästa för att dölja det. Kom sent, och gick upp till de övriga på scenen. Efter någon minut kom Sara och Kristina samtidigt och gav mig en kram. En fet stor uppmuntrande kompiskram.

Det gjorde min dag.

Men är inte här för att skriva snyftisar, utan för att berätta, ibland kan allt man behöver vara en kram. Så gott folk; Kramas! Du kanske räddar någons dag ;) (om du inte har otur och förstör den, he, he)

Höstmys.

Förra fredagen var det skinande sol, och ingen skola inbokad. Så vad kunde ha varit bättre än att tillbringa dagen vid Tyresö Slott...
Som sagt... Älska hösten.

Let's stay up all night.

Nåddes av det glada beskedet att Gurkan är i stan! Jippi! Min efterlängtade kompis som pluggar i London. Jag har bara en sak att säga;

Det var på tiden!

Nu väntar våra sedvanliga timmlånga kvällspromenader runt Gamla Stan, Skanstull, Hornstull och vidare mot oändligheten. Nu är inget längre omöjligt. Vi är som 18 igen med alla drömmar i världen. Ingen dröm är omöjlig.

Det är då man inser att man är alldeles för seriös. Inte för att man inte ska ge allt man har i det man gör. Det ska man. Men jag får inte heller glömma bort att leva mitt i vardagen. Det är så viktigt att ge sig tid att se det unika i det vardagliga. Att älska den vanliga dagen som Elisabeth Hermodsson uttrycker sig i dikten vanlig dag.

Att inte glöma bort att leva. Att andas frisk luft. Promenera utan en meterlång to-do-lista. Att promenera utan att behöva titta på klockan. Att stanna uppe hela natten utan att få dåligt samvete för att man inte hinner med nästa dags löften (vilka man alltid ska hålla).

Nu blev jag lite filosofisk här. Min poäng: Lev som varje dag var den bästa i ditt liv.

Jag bugar mig för dig
vanliga dag
dag som alla andra
dag att älska
och vara innerligen till i

xxx. Sara

Dags att höja uppskattningen till jobbet...

Stod och gnällde på mitt jobb här om dagen, när jag fick höra kommentaren... "Det har varit otroligt bra för dig att du haft det där jobbet" (som vanligt; fritt citerat ur minnet).

Jag fick en liten AHA-upplevelse då. För det är så otroligt sant, jobbet har varit - för att använda mig av ett pingst uttryck- en otrolig välsignelse för mig.

Genom det samt sparpengar fick jag råd med ett års bibelskolestudier, en turistresa till Israel samt en helt okej ekonomisk standard nu när jag studerar. Dvs, jag klarar mig.

Så dags att höja uppskattningen av jobbet. Trotts allt, varför gnäller jag? Jag har ju iaf ett jobb, som jag är duktig på dessutom!

Intressant statistik.

46 % av alla kvinnor som har provat one night stand har ångrat sig efteråt.

Det är väldigt mycket. Med tanke på att det är av de som provat, dom som inte gör det syns inte i den här undersökningen och är förmoligen en hel del fler, kan jag tro.

(källa: IForm 15/2008)

Dags att förbättra servicen SL?

Det är en sak jag funderat på ett tag (ungefär varje gång tunnelbarnan är lika trång som en äggfabrik med frigående höns), som berör ämnet SL och service.

De flesta av er kollektivtrafik åkare har kanske lagt märke till att SL försöker förbättra servicen genom att ställa ut snubbar vid ett blått bord som ska svara på de frågor resenärerna kan tänkas ha. Detta i syfte att förbättra sin image. Jättefint och bra även om jag undrar om dessa snubbar verkligen får några frågor. Det finns dock ett stort misstag SL missat totalt;

SURA chafförer vid tågförseningar. Senast igår, när jag var påväg från Centralen till Skanstull, tåget var trångt och möjligtvis försenat. När vi alla står och försöker komma på tåget hör man lokföraren (argt);

"Det är fullt, det är fullt, fattar ni trögt, det är fullt" (fritt citerat ur minnet)

Det är en sak jag inte förstår i sammanhanget. Varför i hela friden stressar lokföraren så att han blir otrevlig??? Det är ofta det händer. Varje gång det är fullt låter föraren sur. Som om det var han som stod och trängdes med alla andra och trängdes och inte hade flera kvadratmeter för sig själv. Som om det var vårt fel att tåget är försenat.

Nej, skärpning SL. Dags att utbilda era lokförare i vanligt folkvett.

xxx. Sara