Som livet. Som kramar.
Kom att fundera på en gång för länge sedan, vid tvåan på gymnasiet...
Jag hade precis fått reda på att jag fått IG i alla (!) tre delar av nationella provet i Engelska B (men det är en välbevarad hemlis, fick ju G endå tack vara övriga arbetet under terminen). Det kom verkligen som en smäll i ansiktet och gjorde mig rätt så ledsen på den tiden. Språk är inte något jag har lätt för, utan måste kämpa i för att få G, i alla fall då.
Så direkt efter skolan skulle jag på körövning. Kom dit lite ledsen men gjorde mitt bästa för att dölja det. Kom sent, och gick upp till de övriga på scenen. Efter någon minut kom Sara och Kristina samtidigt och gav mig en kram. En fet stor uppmuntrande kompiskram.
Det gjorde min dag.
Men är inte här för att skriva snyftisar, utan för att berätta, ibland kan allt man behöver vara en kram. Så gott folk; Kramas! Du kanske räddar någons dag ;) (om du inte har otur och förstör den, he, he)
2 kommentarer:
Hej! jag är den enda som vågar kommentera... =) o jag läser bara typ 1 gång i veckan typ.
Det här gick rakt in i hjärtat. Jag vet exakt vad du menar, o får massa minnen o känslor när jag läser detta. kanske för att vi jämt hängde med samma gäng när vi var teens. I love the pic.
/a
Ja, en av mina favoritbilder, helt underbar :)
Skicka en kommentar