Nåddes av det glada beskedet att Gurkan är i stan! Jippi! Min efterlängtade kompis som pluggar i London. Jag har bara en sak att säga;Det var på tiden!
Nu väntar våra sedvanliga timmlånga kvällspromenader runt Gamla Stan, Skanstull, Hornstull och vidare mot oändligheten. Nu är inget längre omöjligt. Vi är som 18 igen med alla drömmar i världen. Ingen dröm är omöjlig.
Det är då man inser att man är alldeles för seriös. Inte för att man inte ska ge allt man har i det man gör. Det ska man. Men jag får inte heller glömma bort att leva mitt i vardagen. Det är så viktigt att ge sig tid att se det unika i det vardagliga. Att älska den vanliga dagen som Elisabeth Hermodsson uttrycker sig i dikten vanlig dag.
Att inte glöma bort att leva. Att andas frisk luft. Promenera utan en meterlång to-do-lista. Att promenera utan att behöva titta på klockan. Att stanna uppe hela natten utan att få dåligt samvete för att man inte hinner med nästa dags löften (vilka man alltid ska hålla).
Nu blev jag lite filosofisk här. Min poäng: Lev som varje dag var den bästa i ditt liv.
Jag bugar mig för dig
vanliga dag
dag som alla andra
dag att älska
och vara innerligen till i
xxx. Sara
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar