And I said to my self - what a wonderful Night.

Det är valborg i dag. Utanför mitt fönster, ovanför de nakna trädtopparna, är himlen grå, murrig och riktigt mysig.

Själv sitter jag ensam. Av flera olika anledningar.

- Jag är i Älmhult.

- Mina kollegor jobbar. Även andra här jobbar.

- En del har dragit iväg till en annan stad (by). Tack men nej tack. Inte i dag. Inte ikväll. Tröttheten smyger runt hörnet. Jag vill inte stötta på den.

Det är min fösta ensamma valborg sedan jag föddes. Och inte ens då var jag ensam. Förra året var jag på skansen med vänner. Och året dessförinnan var jag där också. Men tyck för allt i världen inte synd om mig.

fyra böcker har jag hämtat från biblioteket - varav två som jag inte läst tidigare. Fisken är snart klar i ugnen, och sedan har jag köpt dyr, god glass med brownie och kakor (i glassen). Om jag hinner äta. Klockan halv tio blir jag upphämtad för att se på brasa. Sådana finns tydligen här i Älmhult också!

xxx. Sara

Söndag.

Då och då går jag in på min blogg för att se om det kommit upp något nytt inlägg.

Men nej, jag har fortfarande inte uppdaterat sedan förra gången.

Vart är du på väg?

"Var snäll och säg mig vilken väg jag borde ta härifrån?

Det beror en hel del på vart du vill komma, sa Katten.

Jag bryr mig inte så mycket om vart, sa Alice.

Då spelar det ingen roll vilken väg du tar, sa Katten."

Ur Alice i underlandet.

xxx. Sara

House.

Varje tisdag följer jag, som bekant, House. Det blir lite som ett välkommet avbrott i vardagen. Bara koppla av och inte göra något - inte ens diska. (<- Det ska föreställa ett skämt, diska gör jag ju i alla fall inte).

I bland, som förra (och sista) avsnittet (för säsongen), så får avsnittsförfattarna fria händer. Och de lyckas riktigt bra. Som små diamanter i en guldkista, glittret som gör att man fortsätter att se serien.

Förra avsnittet handlar om en man som förlorar talförmågan, och som inte kan röra sig. Hela, eller i alla fall nästan hela, avsnittet ser man ur hans perspektiv. Hans tankar, och hur folk runt omkring honom reagerar.

Serien har också en skön mix av etniciteter. Afrikaner, amerikaner, irakier, och så vidare. Speglar det verkliga livet väldigt bra. Utom på en punkt. Tjejerna. Supersnygga, trådsmala modeller. Naturligtvis.

Kvinnorna i serien speglar absolut inte verkligheten. Men det så klart, vem trodde annat? Men serien är bra, så det är glömt och förlåtet.

xxx. Sara

Ibland är jag en tönt.

Jag kollade just igenom min profil på Facebook.

Det är något som måste göras då och då. Rensa upp och rensa ut. Det är ändå en relativt offentlig sida.

Och så inser jag att jag är med i gruppen we CAN find 10.000.000 christians och facebook. Det är inte bara en fånig grupp - den är ur fånig också.

Vad vill man bevisa med det, om man nu lyckas uppnå så många medlemmar?

xxx. Sara

Jag har skaffat cykel.

I går köpte jag mig en bättre begagnad cykel.

I dag cyklade jag till jobbet. 6.5 km enkel. 1,3 mil totalt. Varje dag. I dag.

Kvart över sju cyklar jag hemifrån. Eftersom jag inte kan kolla på klockan samtidigt som jag cyklar (jag har inte cyklat på sex år, därför) får jag för mig att jag är sen. Cyklar som en tok.

Redan innan jag kommit utanför byn är jag trött. Ytterligare en kilometer och jag är stentrött. Får en aha-upplevelse på hur dålig kondis jag har. Och ändå tränar jag omkring en till två gånger i veckan.

Ytterligare ett par kilometer bland långtradare, fartdårar och livsfarliga korsningar svettas jag i varenda por i hela kroppen. Nästintill död. Då inser jag att det är cykeln det är fel på. Självklart kan jag inte ha såhär dålig kondition. Det är en möjlig omöjlighet helt enkelt.

Tillslut är jag framme. Med skakiga ben och genomsvettiga ska-ha-på-mig-resten-av-dagen kläder. Då får jag dagens andra uppenbarelse.

Jag är en hel kvart förtidig.

Jag tävlade med bilarna helt i onödan. Och det värsta av allt;

Min stegräknare anser att cykeltramp inte räknas. Jag hade alltså inte tagit ett enda steg.

Räknas det inte är det ju meningslöst att röra på sig. Det vet ju alla.

xxx. Sara

Elle slår på stort.

Tävla med Elle; ELLE slår på stort. Du kan vinna ett bröllop för två personer!

Jag som trodde att man var ensam när man gifte sig. Att dagen bara handlade om en person.

Tydligen hade jag fel.

Tack ELLE för förtydligandet!

xxx. Sara

Glad Påsk!

Höll på att glömma;

GLAD PÅSK!

Ni missade väl inte Kanal 10 nyheternas lysande aprilskämt i torsdags?

Jaha, ni gjorde inte det. Synd. Ni gick miste om något riktigt bra.

Påsk vs. Jul

Egentligen borde, teologiskt sätt, påsken vara en störra högtid än julen. I alla fall för kristna. Kanske är den det för Katoliker och Ortordoxa, det vet jag faktiskt inte.

För för oss som är protestanter? Då skulle jag säga nej.

Från början firade man Solens födelsedag. När europa sedan skulle kristnas bytte man då ut denna hedniska högtid mot Jesu födelsedag. Julafton. Så småningom kom traditionen till Sverige.

Nu anser jag inte att detta skulle göra att man inte kan fira jul - jag menar, Jesus föddes ju någon gång, så varför inte fira det ett fast datum varje år? Desutom passar det bra med en ljus högtid (medveten särskrivning här) i December, den mörkaste månaden på året.

Påsken däremot är urjudisk. Och urkristen. Firandet av påsken har judarna gjort, och gör till minne av uttåget ur Egypten. Jesus var jude, och firade, naturligtvis, påsk. Det var under påsken han instiftade nattvarden, och det var under påsken han dog, och uppstod.

Det är alltså under påsken det största och mest centrala händelsen i kristendomen inträffar. Den kristna bygger hela sin tro på.

Därför borde, logiskt sätt, påsken vara större än julen.

xxx. Sara

Malmö - en recension.

Jag blev väldigt förtjust i mitt besök i småstaden Malmö i lördags.

Staden var lagom stor. Även om det är Sveriges tredje största stad så var det inte trångt eller stressigt när jag gick genom gatorna. Även fast det var lönehelg.

Det var skönt att ha en stor småstad så nära. Dessutom med väldigt trevligt sällskap.

Närmast; hem till Stockholm.