House.

Varje tisdag följer jag, som bekant, House. Det blir lite som ett välkommet avbrott i vardagen. Bara koppla av och inte göra något - inte ens diska. (<- Det ska föreställa ett skämt, diska gör jag ju i alla fall inte).

I bland, som förra (och sista) avsnittet (för säsongen), så får avsnittsförfattarna fria händer. Och de lyckas riktigt bra. Som små diamanter i en guldkista, glittret som gör att man fortsätter att se serien.

Förra avsnittet handlar om en man som förlorar talförmågan, och som inte kan röra sig. Hela, eller i alla fall nästan hela, avsnittet ser man ur hans perspektiv. Hans tankar, och hur folk runt omkring honom reagerar.

Serien har också en skön mix av etniciteter. Afrikaner, amerikaner, irakier, och så vidare. Speglar det verkliga livet väldigt bra. Utom på en punkt. Tjejerna. Supersnygga, trådsmala modeller. Naturligtvis.

Kvinnorna i serien speglar absolut inte verkligheten. Men det så klart, vem trodde annat? Men serien är bra, så det är glömt och förlåtet.

xxx. Sara