I dag cyklade jag till jobbet. 6.5 km enkel. 1,3 mil totalt. Varje dag. I dag.
Kvart över sju cyklar jag hemifrån. Eftersom jag inte kan kolla på klockan samtidigt som jag cyklar (jag har inte cyklat på sex år, därför) får jag för mig att jag är sen. Cyklar som en tok.
Redan innan jag kommit utanför byn är jag trött. Ytterligare en kilometer och jag är stentrött. Får en aha-upplevelse på hur dålig kondis jag har. Och ändå tränar jag omkring en till två gånger i veckan.
Ytterligare ett par kilometer bland långtradare, fartdårar och livsfarliga korsningar svettas jag i varenda por i hela kroppen. Nästintill död. Då inser jag att det är cykeln det är fel på. Självklart kan jag inte ha såhär dålig kondition. Det är en möjlig omöjlighet helt enkelt.
Tillslut är jag framme. Med skakiga ben och genomsvettiga ska-ha-på-mig-resten-av-dagen kläder. Då får jag dagens andra uppenbarelse.
Jag är en hel kvart förtidig.
Jag tävlade med bilarna helt i onödan. Och det värsta av allt;
Min stegräknare anser att cykeltramp inte räknas. Jag hade alltså inte tagit ett enda steg.
Räknas det inte är det ju meningslöst att röra på sig. Det vet ju alla.
xxx. Sara
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar